I förra veckan fyllde lille Ottoplutt år. 5 för att vara mer exakt. Givetvis ska då också han ha kalas, men det blev bara husse, matte och lillis. Lillis var den som var mest engagerad i det hela. Hon gjorde en vacker skapelse till Otto utav hundmat (på burk), frolic samt olika sorters tuggmojänger. Denna serverades på ett fat under sång och pompa och ståt. Jag är rätt övertygad om att födelsedagsbarnet själv inte förstod ett smack. Han tittade lite skeptiskt på tårtskapelsen för att sedan lukta försiktigt på den. Sen kunde han börja plocka isär den bit för bit och äta en sak i taget. (Nej, han är inte som andra hundar men vi älskar honom gränslöst ändå). Trodde att jag skulle få löpa gatlopp hela natten med Otto och hans mage efter allt kalasande, men det behövdes inte. Nej det kom med två dagars fördröjning, sen kom visst allt på en gång. Stackarn har levt på kokt fisk hela helgen. Men jisses vad intelligent han kommer att bli!

Tack och hej, leverpastej!