Härom kvällen skulle min make ut till en gammal bekant och fixa med ngt. De äger en golden retriever tik så jag tänkte att jag tar med mej Otto och rastar honom där. Ombyte förnöjer och det är alltid trevligt med lite sällskap. Jo då de hade gott om svängar att gå, och sällskap fick jag med. Moria (golden tiken ) sprang ut och skällde lite på Otto i bagaget innan jag tog ut honom, men Otto han bara tutade och pratade ( så som akitor kan ). Han var ju överlycklig med lite sällskap, men Moria tordes knappt titta på honom. Och råkade Otto titta på henne så skrek hon i högan sky. Mot slutet av promenaden så tordes faktiskt Moria smyga fram och lukta lite på Otto. Då vågade inte han titta på henne ifall hon skulle börja skrika igen. Hon gjorde också några lekinviter, men när Otto fattade det och var med på noterna så sprang hon skrikandes iväg igen.

När Otto fått vila upp sig efter promenaden så fick han komma in i trädgården. Jag kopplade loss honom men då visste stackarn inte vad han skulle göra. När han gick ner på gräsmattan blev han utskälld. Han kom tillbaka till mej och ställde sig vid mina ben och tittade med bedjande ögon "hjälp mej matte". Jag följde med honom ner på gräsmattan så han blev lite modigare. Då vågade han hänga på Moria i hennes snabba fart runt om på gräsmattan, men tröttnade snart eftersom han aldrig hann ifatt henne och hon bara skällde på honom. Det blev snabbt roligare att pinka på alla nya buskar istället.

Tjejer?! Vad ska de vara bra till undrar Otto.

Jag hade tydligen i våras sått frön av vallmo. De höll på att åka upp som ogräs först, men sen hejdade jag mej. Vilken tur. För de blev ju jättevackra. Tvåfärgade och liksom fjädriga. Men när jag skulle fota en utav blommorna så var det någon som var lite sugen.

Titta vad man kan hitta när man går i skogen. Trots denna hetta och torka. Gott gottigottgott.

Inspirerad av ett gammalt avsnitt av Ernst (min husguru Kirsteiger) så har jag får något år sedan planterat fruktträd som så småningom ska bilda en lund. Där passade mitt loppisfynd så bra. Jag köpte sittgruppen (det är en soffa till också, men den är inte renoverad än ) för en hundralapp.

För att det inte ska råda några som helst tveksamheter om var Otto ska äta och dricka så har han fått sin plats namnad.

Dottern har varit en vecka på ridläger. Lyckan var total när hon fick reda på att hon under veckans gång skulle få ta hand om stallets prins Galant.

   Visst är han söt den lille Galant.

Jag har fått dille på rosor. Gärna rosa och väldigt gärna doftande. Jag har några stycken som uppfyller bägge kraven, och jag är väldigt stolt över att de lever år efter år och att de också blommar.

Här kommer några av mina vackra rosor. En del är som marsipanrosor.

Jag har under våren och försommaren samlat på mej en del blombilder som jag skulle lägga ut på bloggen. Men tiden räcker som vanligt inte till. Så nu samlar jag mina vackra blombilder tillsammans. Se och njut.