Det har varit hopptävling. Ja inte för otto. Utan dottern har ridit sin första hopptävling. Brukar jag vara nervös inför hundutställningar så är det inget mot detta. Sov uruselt i rädsla att missa att gå upp i tid. Vi skulle ju hinna till stallet för att borsta, putsa, kratsa och knoppa. Vi hann i tid, ja vi var till och med först på plats.

Och tävlingen ja den gick galant. Det var något som dottern gärna provade på igen. Medans pappan högt och ljudligt talade om att han minsann inte tänker köra runt med häst och trailer på tävlingar. Vi får väl se om några år när dottern blinkar med sina blå och lindar pappan runt fingret.

Här är dottern med Ferdinand.

Efter det platta fallet i Helsingfors i december så muttrade jag något om att aldrig mer ställa ut Otto. Senare ändrade jag mej till att inte före maj. Så 1 maj anmälde jag oss till en utställning i Danmark. Jag, dottern och Otto tog tåget till Malmö valborgsmässoafton och tog in på hotell. Lördag morgon blev vi upphämtade av Sussie (kennel fashion star) och hennes Jamie. Vi knölade in Otto i ena halvan av buren (i den andra satt en am akita tik). Jamies podengo Engla var den som hade det allra bäst på resan (se bild nedan).

Det var en väldigt trevlig utställning i Hilleröd några mil norr om Köpenhamn. Otto skötte sig jättebra, och var med på noterna hela tiden. Men det räckte tyvärr inte. Han fick omdömet Very Good (iochförsig bra men ) hade han fått excellent så hade det varit ännu bättre och han hade gått vidare och haft chansen att dansk champion.

Men vi hade en trevlig helg både jag och dottern tillsammans, samt en trevlig utflykt med Sussie, Jamie och Engla.

Och jodå det gick jättebra att åka tåg med Otto.

Engla hade det varmt och skönt på resan.

Medans vi andra fick kämpa mot ömsom regn, blåst och ibland kom solen.

När maken drog igång garderobsrenovering så tyckte undertecknad att det  var en bra idé att riva ut lilltoan uppepå samtidigt. Tyckte inte maken till att börja med, men dottern som fick dra på sej arbetshandskarna och riva kakel och golv tyckte det var kanon. Det gick så fort att jag inte hann få en före bild. Men det var inte vackert. Väldigt mycket 90-tal och grönt. Nu är det en fröjd att få nattkissa. Se själva.

Jag formligen älskar det här golvet. Hade ångest när jag köte det för att det var så dyrt. För tänk om det inte skulle bli bra. Men vilken tur att det blev det.

Jag gillar också vårt val av svart tross som taklist. Och vårt lilla lilla handfat. Det är så pluttigt.

När första vårsolen kom så var jag bara tvungen att piffa lite på min glasveranda, och tur var väl det för sen har solen "lyst" med sin frånvaro. hahaha vad vitsig jag var.

Otto kliver aldrig upp i möblerna (ja utom sängen då när han ska mysa på morgonen), och det är så skönt. Vår äldsta hund var precis tvärtom, när han lyckades ta sig upp i soffan så lämnade han den inte på 13 år.

Men ack vad man blir lurad ibland. Jag ertappade min lille juvel när han trodde att han var ensam hemma. han blev nog lika snopen han.