Nu har vi varit lediga vår första vecka. Vi har också mer eller mindre bott i regnkläder. Det var uppehåll i tisdags när jag, mor, dotter och Otto styrde kosan mot Karlskoga. Och vad i hela världen ska man dit och göra kan man undra. Man alla som är lite bevandrade i inredning med inriktning shabby chic med danska influenser, vet att det finns en affär som heter "Vita rummet". Helt underbar, men kanske inte helt värd resan. Men innan vi åkte vidare så tog vi en sväng till Lunedet utanför Karlskoga och där var det mysigt. Lite djur, lekplats ströv områden, jättevackert. Vi passade på att äta en bit på Café Bergsmansgården. Först lägger sig Otto fint under bordet men sen får han ngn knäpp och ska inte vara där vi är utan backar ut och sätter sig så långt bort som kopplet tillåter (det är inte så långt eftersom vi inte är själva på caféet) och surar, jag tror det har ngt med nachostallriken att göra. Ingen delade med sig.

På vägen hem stannade vi i Nora för att köpa Noraglass. Mums tyckte Otto som älskar glass. Jag erbjöd honom både hasselnöt och smultron, men det hamnade på backen till fåglarna som flockades snabbt. Däremot när mormor bjöd så slank det ner både smultron och våffelbitar samt en del av favoriten vanilj. Här hann vi också med att titta in i Nora Diversehandel och jag köpte en gammal brodyrunderkjol för 125 pix. Ja lite annat smått och gott slank det ner också både i Nora och i Karlskoga.

Midsommar har vi faktiskt firat utan regnkläder. Halleluja! Så skönt. Här hemma på min barndomsgata har nu Otto under vår vistelse blivit utskälld av både det ena och det andra, men han tittar lite på dem och kissar lite extra sen går vi. Stöddigast har nog rottweiler valpen på ca 12 veckor varit, som ihärdigt morrat och skällt på Otto när vi passerat. Roligast var nog när dottern, Otto och jag skulle titta på studentutsläpp. Vi stod utanför gymnasieskolan och väntade (dottern undrade om jag också gått där, jodå det är hmm 18 år sen mamma tog studenten. Ja så pratar vi inte mer om det.) på studenterna, och så här vi ngn som skäller. Vi tittar oss omkring men kan inte upptäck ngt, sen skäller det igen. Nej men det är ju Otto som skäller. Världssensation, vi måste ringa och berätta för pappa att Otto faktiskt skällt 2 ggr inom loppet av 5 min. Då ska det nämnas att han skällt max 10 ggr på de 3 1/2 år som han levat.

Imorgon ska vi avsluta vår vistelse här hos mor och far och ta ska få tillbaka sitt hem fritt från gästsängar, leksaker, hundmatskulor, mina inköpta fynd o s v. Hoppas bara solen kommer vara framme lite mer.