Jaha i helgen har det då varit hundutställning igen. Jag är tacksam för att min kära mor (ja jag, dottern och hunden har invaderat mor och far under en vecka) har varit en flitig planterare av buskar i trädgården. De var väldigt bra att gömma sig bakom i fredags kväll när jag rullade ut trädgårdsslangen för att tvätta Otto. Det vräkte ner regn och jag var iförd regnställ och gummistövlar. Kändes en aningen larvigt. Ett krux uppstod bara efter tvättandet. Var skulle jag blåsa honom torr och borsta honom, nu när min mor och far efter många års hundägande återtagit kontrollen av sitt hem. Källaren fick bli lösning. När Otto av trötthet satte sej ner på golvet och jag sedan skulle blåsa rumpan så luktade det så konstigt. Gammalt bilmekargolv. Jaja det går väl bort med tiden. Sen när mamma draperat alla mattor med handdukar fick vi komma in och ta kväller. När sen lördagmorgon nalkas så är det faktiskt uppehåll och hund, mor, dotter och matsäck är instuvat i bilen. Vi drar mot Avesta och möter regnet ungefär halvvägs. Vad kul! Vi tillbringar ungefär två timmar med att vänta i regnet utan bur och utan tält. Humöret sjunker i takt med att regnet faller.

Otto kunde ha skött sig bättre men det är ändå mycket bättre än vad det har varit (satt sig ner i ringen för att domaren är farlig och vägrat sprungit o s v. Konstigt att jag alltid lyckas få tag i hundarna med attityd. Ingen av mina andra två har heller velat göra något frivilligt.)  Kritiken var ändå strålande precis som förra helgen så det är vi väldigt nöjda med. Men domaren önskade mer elegans när han visar sig, Otto har en tendens att köra ner huvudet när han springer. Men han har en himla elegans när han ställer sig på tå och spanar efter ekorrar och rådjur hemma i skogen. Har inte trots handlerkurs lyckats hitta något bra sätt att ta med det till ringen. Men vi jobbar på det, är det inte det som hundar är till för, att jobba med?! Än har ni nog inte sett det sista utav oss i ringarna. Tror jag inte iallafall. Vi tackar för allt stöd och all support fån vänner och bekanta.

På vägen hem passar vi på att stanna till i Norberg för att besöka Elsa Anderssons konditori. Smaskiga bakelser, passa på att besöka det om ni har vägarna förbi.

Nu har vi passat på att varit till gammelfarmor och fått lite lunch och glass dessutom. Passade Otto som hand i handske.

Vi ses!