Nu har vi tillbringat en helg i Malmö. Lyxade till oss och tog in på hotell mitt inne i centrum. Som vanligt så uppträdde Otto exemplariskt. Han åker hiss och passerar genom snurrdörrar som det anstår en världsvan. Anledningen till vår vistelse i Malmö var helgens Svens Vinnar utställning på Malmömässan. Och där upphör Ottos exemplariska uppförande. Känns lite pinsamt vid det här laget att säga: "hemma gör han inte så", eller "han brukar faktiskt inte uppföra sig så där". Har ni hört den förut?! Han vill inte hälsa på veterinären i entrén (kan jag i o f s förstå, för veterinärer brukar bara stickas och klämmas). han ska inte sitta med oss vid ringen utan trär ut rumpan så långt han kan i gången där alla går och sätter sig där.

Hemma har vi en busig sprallig hund, men på utställningar har vi en charmlös betongklump att släpa runt på (kan tillägga att det trots det går hyfsat bra på en del utställningar än då). Tur att vi träffar trevliga människor, och får härliga familjesemestrar på köpet.

Ibland är det svårt att få till det som kallas livspusslet. Alltså det dagliga tillvaron med jobb, barn, hund och allt annat som hör vardagen till.

Jag hade äntlige lyckats få en tid till frisören. Kruxet var bara att ingen kunde åka hem till hunden, för alla var upptagna. Typiskt! Make och barn på crawlskola. Pensionerade svärföräldrarna höll på att renovera, så där gick det inte att ha honom. Men de kunde åka ut till honom ett tag. jag tyckte väl att det var lite synd om dem att de skulle behöva avbryta renoveringen och sitta ute hos oss och uggla i kylan (alla klagar på att det är så kallt i vårt hus, tycker 18 grader är jätteskönt). så jag susar hem på lunchen och rastar Otto och sen får han lycklig som en dag följa med mej i bilen en stund för att sedan gå på frisersalong. Det är tur att jag har en sån förstående frissa, och en gudomligt snäll hund som finner sig i att vara med överallt där han får vara med.

Att vara en treårig american akita hane innebär att det finns väldigt mycket lek samt en del valpigt beteende kvar. Det kommer fram väldigt tydligt när dottern tar hem kamrater för att leka. Det är så svårt att förstå att de inte vill leka med en stor kluns. Han är färdig att krypa ur skinnet för att få vara med. Får han någon gång vara med så slutar det med att han mest springer runt med sina leksaker och lägger dem mitt i något pyssel som är lagt på golvet. Meeen Ooooottttttooooo!!!!! Mamma ta bort honom!! Flerbarns föräldrar känner säkert igen det. Inte ett dugg annorlunda att ha en hårig lillebror på 4 ben, de är lika jobbiga ibland som de på 2 ben.

Vi vet att det får plats tre barn och en am akita i en liten lekstuga (kul att någon kommer på tebjudningarna). Vi vet också att en am akita springer fortare ner för en backe än man åker snow racer. Våra vänner har också en lekfull hund så vi vet också att en soft coated wheaten terrier lätt kan fälla en sex åring. Trots detta älskar vår dotter hundar och framförallt sin håriga bror.

Jag har varit sjuk i knappt en vecka. Någon som gläds åt detta faktum är Otto. Finns inget som är så mysigt som att ha matte ensam hemma hela dagarna. Snarka framför teven, eller ligga i husses säng och knöla runt.

I slutet av min hemmevistelse så bestämde jag mej för att ta en långpromenad med Otto för att se hur mycket kroppen orkade med. Jodå den orkade rätt mycket, så när jag närmade mej hemmet bestämde jag mej för att ta en liten extra sväng för att komma förbi brevlådan. Går i lugn och ro när jag plötsligt ser något röra sig i snabb hastighet kors och tvärs över grusvägen för att sedan ta riktining mot oss. Nej! Grannens hund är lös. Som tur är så är det en tik (Späd liten hamilton). Jättenyfiken på oss, men ack så rädd. Otto tittar på henne och "pratar", men hon bara "skriker". Konstig tjej tyckte Otto. Hunden sprang hem och jag fortsatte, men tjejen tyckte vi var lite roliga i allafall, för hon vänder och följer med oss hemåt. Jag går tillbaka för att be grannen ta hand om sin hund. Jodå de vet att hon smitit men de får inte tag på henne, så hon kommer väl någongång. Tack för den! Jag går hem med Otto som nu går baklänges. Vi hade gjort vad vi kunnat.

Otto fick vara i trädgården ett tag när vi kommit hem för jag skulle hämta lite saker i bon. Efter en stun är det ett fasligt liv utanför. Jodå nu hade granntiken letat sig hem till oss, och försökte bryta sig igenom staketet in till Otto. Hon lyckas! Otto har bara träffat 3 hundar tidigare, Acke som vi hade när vi skaffade Otto, Excel pappas schäfer (han tyckte Otto var en pain in the ass som bara följde efter honom), samt en schäfervalp. Så när jag nu såg en liten späd tik springa in i trädgården till min stora lufs hamnade hjärtat i halsen. Men han var så snäll och duktig med tjejen.Luktade väldigt noga och gjorde flera lekinviter (de besvarades inte). Tjejen tog sen mod till sig och ville lukta Otto lite i örat, men det tyckte han blev lite jobbigt så då gick han.

Efter mycket lock och pock och kex kunde jag koppla henne och gå hem med henne. Ja man kan ju tycka att ägaren själv kunde ha hämtat henne, men efter telefonsamtal om att hunden fanns hemma hos oss så tyckte ägaren att hon fortfarande kunde komma hem själv någon gång.

Påstå aldrig att det är lugnt och skönt på landet.

Vi bor på landet, och det är väldigt skönt när det t ex är nyår. Helt förskonade från smällare är vi aldrig, men det är betydligt mycket mindre än i stan. Men detta nyår skulle firas på annan ort, och där brukar man börja smälla runt jul och sluta vid trettonhelgen ungefär. Tidigare försök att fira nyår på denna ort har resulterat i en skällande galen schäfer som jagat smällarna i fönstren, en darrande am akita under bordet och en am akita som flåsande springer runt och inte riktigt förstår vad som händer. Detta nyår fanns ingen av dessa hundar kvar, utan nu var det bara "lilla" Otto. Som inte upplevt en nyårssmäll i hela sitt  (nästan 3-åriga) liv. Döm om min förvåning och stora glädje när hunden inte lyfter blicken vid smällandet utan lugnt kissar vidare på promenaden, och tryggt snarkar på under kvällen. God fortsättning.