Koppel är en väldigt bra uppfinning. Oftast använder jag det till vad det är avsett för, nämligen hunden. Ibland går det att använda dem till att förankra saker i bilen när man handlat för mycket på Ikea eller dyl. Hopprep kan det också fungera som när man glömt leksaker hemma på semestern.

Tyvärr har inte alla människor insett värdet i ett koppel. Jag vet inte om det är häftigt att gå med hunden lös, eller om det ska visa vilken lydig hund du har. Men tyvärr är det ju inte alltid så. Hunden kommer inte på husses eller mattes inkallning. Denna årstid råder det dessutom koppeltvång i skog och mark .

Nej, använd koppel, det är en billig försäkring mot ev olyckor och den främjar granntrivseln.

Under mindre än ett år har jag och Otto blivit påhoppade utav lösa hundar. Två utav gångerna har jag känt att jag har haft läget under skaplig kontroll. Men i söndags hade jag det inte. Jag och Otto gick ut lite senare på kvällen för att det var lite svalare då. Vi hade inte mer än kommit ut ur vår skog och fram till en väg där jag skulle välja om jag skulle gå höger eller rakt. Jag valde rakt och korsar vägen, och då kommer en lös hund ut ur ett hus i en rasande fart. Han stannar inte eller tvekar inte utan hoppar rakt på Otto. Det blir till en början en väldigt ojämn kamp då Ottostackarn har en matte som hänger i andra änden av ett koppel, så den attackerande hunden har fritt spelrum att bita och hugga på Otto. Sen lyckas Otto dra sig ur halsbandet (de kan trots sin storlek göra sig väldigt små när nöden så kräver), och lägger då ner den andra hunden. Jag kan koppla om min hund och de kan ta med sig sin hund tillbaka in. Otto och jag fortsätter vår promenad då jag känner att både han och jag är fulla av adrenalin som jag tänkte att vi kunde gå av oss. Under promenadens gång tittar jag och känner igenom Otto på olika ställen, men hittar bara ett litet skrapsår ovanför ögat. Vilken tur i oturen tänker jag. Men väl hemma börjar det sen att sippra fram blod på armbågen. Letar mej fram genom pälsen och får se att en hörntand gått rakt in i armbågen. Ringer till jourhavande vet som försäkrar mej om att det kan vänta till måndag morgon, bara tvätta och håll snyggt under kvällen och natten. Fick sen en tid direkt på morgonen därpå, och vet konstaterar att det var ett väldigt djupt jack som gått igenom alla hudlager och dyl, men stannat innan de mer känsliga delarna tar vid. Inget dränage behövdes, och förhoppningsvis så läker såret  som det ska utan att de behöver ta upp såret och sätta dränage senare. Otto var jätteduktig under hela undersökningen och sa inte ett pip. Och han låter såret vara hela tiden också, annars skulle han behöva tratt.

När jag, dottern och hunden var uppe hos mormor och morfar på våran årliga veckovistelse så "kidnappade" vi morfars ford mustang cab. Vi skulle åka till en väninna på hennes sommarställe och bada en solig härlig sommardag. Vem vill sätta sig i en varm volvo kombi när det står en sval cab i garaget. Vi tog den och lät håret fladdra i luften och musiken skråla när vi gasade oss fram. Kände mej genast mer än 10 år yngre, och övervägde starkt att sälja mopeden när jag kom hem till förmån för en cab. Sen kom verligheten bryskt ikapp mej när jag började fundera på var man sätter Otto i en cab. Och så var det det där med ridgrejor och golfgrejor o dyl. Jaja, någongång kommer det att vara en cab i min ägo, gärna röd, breda däck snygga fälgar, "mullrig" motor är ju inte fel det heller (men nej, ingen amerikanare eller ngn annan raggarbil heller. Stil och snyggt ska det vara.) Men har jag väntat sen jag var 18 med nytaget körkort kan jag väl vänta ett tag till.