Ibland är det svårt att få till det som kallas livspusslet. Alltså det dagliga tillvaron med jobb, barn, hund och allt annat som hör vardagen till.

Jag hade äntlige lyckats få en tid till frisören. Kruxet var bara att ingen kunde åka hem till hunden, för alla var upptagna. Typiskt! Make och barn på crawlskola. Pensionerade svärföräldrarna höll på att renovera, så där gick det inte att ha honom. Men de kunde åka ut till honom ett tag. jag tyckte väl att det var lite synd om dem att de skulle behöva avbryta renoveringen och sitta ute hos oss och uggla i kylan (alla klagar på att det är så kallt i vårt hus, tycker 18 grader är jätteskönt). så jag susar hem på lunchen och rastar Otto och sen får han lycklig som en dag följa med mej i bilen en stund för att sedan gå på frisersalong. Det är tur att jag har en sån förstående frissa, och en gudomligt snäll hund som finner sig i att vara med överallt där han får vara med.